Långfärdsseglingen har rätt gamla anor. Ett par tidiga böcker som säkert inspirerade svenska seglare var J MacGregors "The Voyage Alone in the Yawl Rob Roy" 1867 och R T McMullens "Down Channel" från 1869.
Det fanns dock många svårigheter för de tidiga långfärdsseglarna. Ett problem var sjökorten som var i för liten skala för skärgårdssegling. De första specialerna i skala 1 : 100.000 gavs ut på 1850- och 1860-talen. I början av 1890-talet gavs specialer i skala 1 : 50.000 ut över västkusten, men det dröjde ända till 1930-talet innan resten av svenska kusten fick sjökort i den skalan. Man ser därför i äldre litteratur ofta att långfärdsseglaren uppmanas att leja någon ur ortsbefolkningen som lots.
Ett annat problem var mathållningen, affärer fanns bara i tätorter så man fick försöka köpa livsmedel i bondgårdarna. Konserverad mat var inte så vanlig och primusköket kom först i början av 90-talet.
Conricus tillhör de tidiga långfärdsseglarna. Han konstruerade själv sin båt och fick den byggd av J H Seldén på Orust. Han skrev ett flertal artiklar i Tidning för Idrott oftast under signaturen CC. I artiklarna skrev han om sådant som navigation, inredning av båtar, segel, jollar mm. Han hade naturligtvis också en utförlig presentation av Vivi, varifrån ritningarna är tagna. Kristiania (Oslo) tycks ha varit ett ofta återkommande mål för färderna men han beskriver också en längre tur västerut efter Norges sydkust.
Lemchen var militär och slutade som generalmajor. Det brukar sägas att han var vår förste långfärdsseglare, något som kanske är svårt att bevisa. Men en hedersplats bland långfärdsseglarna har han naturligtvis genom sina många artiklar förutom i seglingspressen även i Turistföreningens årsskrifter. Ingen annan gjorde vid den tiden sådan propaganda för turistseglingen, och när Kryssaklubben bildats på 20-talet blev han hedersledamot där.
Sin första båt blev han ägare till 1875, den hade inget annat namn än "Gamla slupen". I mitten av 80-talet ersattes den av "Yawl", en modifierad västkustbåt ursprungligen ritad av Colin Archer, men där C Smith fick justera ritningen enligt Lemchens önskemål. "Yawl" visade sig vara för stor för Lemchen som ofta seglade ensam och Talatta byggdes i stället efter C Smiths ritning. Talatta var byggd i plåt och Lemchen hade en kamrat som delägare i båten. Bägge dessa faktorer visade sig mindre lämpliga och följden blev att Pallakis byggdes. Pallakis försågs efter Lemchens tid med ruff och finns nu på Sjöhistoriska Muséet.
Genom arbetet som lärare kunde han om somrarna göra riktiga långseglingar, tyvärr har han inte skrivit så mycket om dem men i Kryssarklubbens första årsböcker finns några skildringar. Den sista långseglingen gjordes sommaren 1928.
Som initiativtagare till Svenska Kryssarklubben har Sven Grenander en särskild plats i svensk segelsports historia.
Den första riktiga segelbåten var Ceres, byggd på Heggblads varv i Norrköping 1888, och inköpt av Sven och hans bror 1895. Hemmahamn var Runstorp vid Roxen.
1906 inregistrerade han Naima (ex Tyr - A Andersson -95) i KSSS
1918 köptes Senta från Tyskland en betydligt större båt på ca 160 kvm.
Med Naima och Senta bedrevs vad som kallades skolsegling, vilket innebar att ett antal skolpojkar följde med som betalande gastar mot att de undervisades i navigation och sjömanskap.
Grenander gav ut flera böcker och skrifter, bl a Handbok för långfärdsseglare 1921, Båtprat 1925 och Seglarminnen 1926.
1923 gavs "I Våra Farvatten - årsskrift för turist & långfärdssegling" ut, redigerad av Grenander. I boken har Grenander ett upprop där han kallar till bildande av en "Förening För Turist- och Långfärdssegling". Uppropet fick omedelbart gensvar och i november 1923 bildades SXK.
Hallgren var provinsialläkare i Hälleviksstrand, och är ovanlig vid den här tiden såtillvida att hans långfärder ofta gick över Nordsjön. Kriget innebar naturligtvis ett avbräck, men redan 1911 hade han besökt den tyska Nordsjökusten. Efter kriget återupptogs färderna och gick bl a till Holland, England, Skottland och Irland. Som gast hade han ibland Fritiof Nilsson Piraten. På fotot ovan är det förmodligen Piraten till höger.
Under åren 1920 - 1922 genomfördes en världsomsegling som blev mycket uppmärksammad. Besättningen "akter om masten" bestod av, förutom chefen lötnanten vid flottan Sune Tamm,av fem man (varav tre sjöofficerare)." För om masten" hade man en anställd besättning av tre matroser, en kock och en stewart.
Fidra, ex Cariad, hade tidigare ägts av lord Dunraven känd från Americas Cup (1893 och 1895), hon var 31m löa och förde ca 550 kvm segel.