Hon vanns av en E Larsson och vandrade sedan genom flera händer innan Joel Källström omkring 1920 blev ägare till henne.
Källström sålde Eira efter några år men köpte henne senare igen och hade henne några år innan hon åter såldes. 1947 köpte han Eira för tredje och sista gångnen, och hade henne sedan till sin död på 1970-talet.
Eira är intressant ur flera synpunkter, bl a så byggde Källström om kölpartiet och slopade det friliggande rodret, något som han själv tyckte enbart inverkade positivt på seglingsegenskaperna.
Han riggade även om Eira flera gånger. Den ursprungliga gaffelriggen ersattes med en högpikad gaffel (segelarea 30 kvm) och senare togs peket bort och hon fick en bermudasrigg på 27 kvm, 1935 nedriggad till 22 kvm. I början av 50-talet fick hon en högre mast med kortare bom. Varje ändring innebar enligt Joel Källström en förbättring av båten.
1955 gör Joel Källström något som förmodligen ingen annan tidigare gjot i Sverige - han plastar Eira. Arbetet har han beskrivit dels i en artikel i Teknikens Värld 1956 och i tre utförliga artiklar samma år i Till Rors.
Några arbetsbeskrivningar på svenska fanns inte att få men han kom över en amerikansk, och genom experiment och stor noggrannhet vid arbetet så blev resultatet uppenbarligen mycket gott - han kunde segla Eira bortåt 20 år till.
Eira försvinner sedan ett tag från min horisont, men dyker åter upp och är åren 1988-95 registrerad i Kryssarklubben.
Skulle vara intressant att få veta hennes senare öden, Eira är en båt som borde bevaras om hon ännu finns kvar.
