Här presenteras några av de båtböcker från senare år som jag har. I den mån de är slutsålda så bör de inte vara alltför svåra att finna på antikvariat. Vid genomgången av de här böckerna inför upplägget av denna sida så slogs jag av hur ofta samma bilder återkommer i den ena boken efter den andra. Det är naturligtvis enklare att plocka fram en ganmmal välkänd bild än att leta upp något tidigare opublicerat. Med tanke på PUL (personuppgiftslagen) så utlämnar jag författarnamnen på de tre sista böckerna nedan. |
|
![]() |
Större delen av boken behandlar redarverksamheten, men stort utrymme ges också åt kappsegling, båtar och medseglare. SSHM:s årsböcker är alltid värda att ta en titt i, det kan finnas enstaka artiklar i andra årgångar som är intressanta. Exempelvis finns i 1971-72 en artikel om Fröbergs varv på Lidingön. Detta är en mycket tunn bok, knappt 100 sidor, med mycket bilder. Den innehåller dock ett antal uppsatser, en del nyskrivna en del äldre material, som oftast är läsvärda. Det finns dock en del därutöver om CGP:s liv och verksamhet som konstruktör. Ritningar återges också av olika båttyper, och visar att han inte bara ritade Petterssonbåtar. Kryssarklubbens årsböcker är ofta värda att titta närmare i, det kan finnas läsvärda artiklar för veteranbåtsentusiasten. Dokumentation Nr 1 Förutom katalogen över alla båtar så finns ett avsnitt om regelns utveckling, ett konstruktörsregister och en förteckning över varv som byggt skärgårdskryssare. Den innehåller naturligtvis också en mängd bilder och ritningar på båtar. Inte minst intressant är historien om S30:an och kampen för skärgårdskryssar-namnet. Den innehåller ett fylligt avsnitt om Olle Enderleins liv och verksamhet, vilket är tacknämligt han har ju tidigare varit en "doldis" bland konstruktörer. Många ritningar återges samt en förteckning över alla de ritningar som SSHM nu fått ta hand om. En bok som även om den kan tyckas dyr, är värd varenda krona. Ytterligare en bok om Iversen lär vara på gång i Norge, de lär dock få svårt att slå oss denna gång. Ovanstående böcker kan förbehållslöst rekommenderas, efterföljande böcker är jag betydligt mer tveksam inför. Vad gäller texten så består den också till mycket stor del av äldre texter (ofta Salanders) men här anges aldrig några källor utan allt framställs som författarens egna synpukter. Nu har han inte haft de kunskaper om ämnet som behövts för att kunna sovra och rätt bedömma de texter som plockats samman. Resultatet har blivit ett förvirrande lapptäcke av oförenliga påståenden, missuppfattningar och direkta felaktigheter. Dokumentation Nr 2 Trendbrott utkom 1993 och har undertiteln: Med fem konstruktörer genom 100 år. Det positiva man kan säga om den är att den innehåller ett avsnitt om Tore Herlin och ett om Fredrik Ljungström. I övrigt så förväntade jag mig inte, med all respekt för Per Brohäll, att få läsa om Vegan i Museiföreningens första egenhändigt utgivna bok. Det finns massor av äldre material som det är mer angeläget att samla och dokumentera. Här är det dock uppenbart att den enda ambitionen varit att på enklaste sätt fylla ut ett visst antal sidor. När man för skams skull går lite längre tillbaks i tiden så letar man rätt på någon gammal artikel som stuvas om lätt. Men när då grundläggande kunskaper saknas kan man lätt gå på grund, ibland kan sådant bli rent komiskt, som när man kallar en Estlanderbåt Roxette III, men oftast blir det bara fel eller obegripligt. Dokumentation Nr 3 Pionjärer vid Ritbordet utkom 2000 och bekräftar tyvärr endast intrycket från Trendbrott. Återigen har man fått möjlighet att ge ut en bok och tillvägagångsättet är detsamma. Eftersom fem konstruktörer redan avhandlats i Trendbrott kunde ju dessa nu utelämnats, men i stället får de det största utrymmet (man hade ju redan materialet). Konstruktörer som Knut Ljungberg, Carl Holmström och Gustaf Schüssler har man däremot föbigått, men tagit med några yngre av avsevärt mindre dignitet. "Pionjärer.." är gjord på samma slappa sätt som Trendbrott. För att fylla ut sidantalet har man strött in en mängd bilder, ibland mycket dåliga och utan samband med texten, och dessutom flera som redan publicerats i Trendbrott. Någon konsekvens finns heller inte vid bildtexterna, har man haft uppgift om byggår eller mått så har man angett det (ibland felaktigt) men om uppgifter saknats så har man inte besvärat sig med att ta rätt på dem. Beträffande porträttet av Gustaf Estlander så har man använt en sämre kopia än den som fanns i Trenbrott, och dessutom spegelvänt bilden så att man kan tro att mössmärket representerar något ryskt segelsällskap. Förtjänsten hos "Pionjärer vid Ritbordet" ligger i porträtten av konstruktörerna och deras levnadsår samt en del av illustrtionerna. Man kan tycka att jag spiller krut i onödan på Museiföreningens i alla avseenden tunna böcker, men jag tycker det är beklämmande att en förening med ett så förpliktigande namn och så lovvärt syfte i sin dokumentation inte ens försöker skapa något av värde och med innehåll. |
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|
![]() |
|