E SALANDER 1883 - 1957 Erik Salander framstår för mig som en synnerligen betydelsefull person inom svensk segelsport under 1900-talet, inte då bara som konstruktör, utan även, och kanske främst, som skribent. Säkert är det många med mig som tack vare hans artiklar i Till Rors i början av 50-talet fått upp ögonen för sekelskiftets båtar och konstruktörer. Tack vare honom har vi nu ett klarare perspektiv på svensk segelsports historia. Inte för att jag vill förringa hans storhet som konstruktör, för mig framstår han som den verklige konstnären bland svenska yachtkonstruktörer, jag misstänker att hans känsla för de vackra linjerna inte kunde förmå honom att till fullo utnyttja reglernas möjligheter. Salander har skrivit mycket, men sparsamt om sig själv, följande är de data jag kunnat plocka samman ur hans artiklar. Farfadern var bosatt i Jönköping. Fadern hade läkarpraktik i Stockholm, och modern var från Norge. Under skoltiden i Beskowska skolan ritade och byggde han en fenkölsbåt, så vitt känt den enda båt han själv ägt. Efter studenten (1903) studerar han några år i Stockholm (KTH ?) för att från hösten 1905 börja vid Chalmers i Göteborg. Under studietiden skall han ha sålt några ritningar på mindre båtar till amatörbyggare. Hösten 1906 beslutar han att helt ägna sig åt båtkonstruktion, och annonserar i Ny Tidning för Idrott att han konstruerar yachter av alla slag, adress Chalmers, Göteborg. 1907 får han sin första riktiga beställning, nämligen SS Aeolus utlottningsbåt för året, se nedan. Samma år avslutar han sina studier och bosätter sig i Stockholm. Man kan gissa att livet som båtkonstruktör i Sverige vid den tiden inte var så lätt genom att följa de adresser han har i sina annonser. Han tycks sällan bo längre än ett år på samma ställe och ibland förekommer ett par olika adresser under samma år. Sverige hade ju också vid den här tiden en mängd framstående konstruktörer, av vilka de flesta hade andra civila yrken eller var knutna till något varv, så konkurrensen måste ha varit stenhård. En notis i Svenska Seglaren 1909 säger att han ingått i det Zachrissonska teatersällskapet, och 1910 på hösten gifte han sig. Teaterengagemanget kan inte ha varat så lång tid för 1911 sägs han åter vara betänkt att ägna sig åt teatern. Samma år stämmer Henning Haglind honom för ärekränkning, hur detta avlöpte framgår inte av källorna, troligen förliktes de innan domstolen behövde fälla någon dom. Att verksamheten som konstruktör inte var särskilt lönande framgår av en notis från 1912, som säger att Salander försatts i konkurs utan utmätningsbara tillgångar. Förutom eventuella teaterengagemang, så ägnade sig Salander åt fotografering, en hobby han hade sedan ungdomsåren, och bidrog med många bilder i seglingspressen, dessutom så medverkade han med seglingsartiklar i Svenska Dagbladet under signaturen E.S. Denna signatur förekommer bl a också i KSSS årsböcker, och jag utgår ifrån att det alltid är Erik Salander som är författaren. !914-15 lär han ha varit redaktör för Segling, som stilla insomnade under 1915. Under några månader 1919 annonserade Salander och C G Pettersson under firmanamnet Båtbyrån, som köpte och sålde båtar, samarbetet tycks dock ha blivit mycket kortvarigt. !910-talet var Salanders storhetstid som konstruktör, han fick rita många förnämliga 55:or, 75;or och 95:or, men samtidigt kan man inte underlåta att konstatera att i de mindre klasserna och då främst bland SK30:orna var hans förtroende som konstruktör inte så stort. Av ca 110 anmälda båtar till seglingarna om SK-pokalen under 1911-1920 hade Salander endast 4 st, samtliga med mycket blygsamma resultat. Som jämförelse kan nämnas att Sjögren hade 25, Schüssler, Holm och Herlin 15-16 deltagande. Under 1920-talet försökte sig Salander även på motorbåtskonstruktioner, ett flertal ritningar publicerades, men antalet byggda båtar tycks inte ha blivit särskilt stort. Som skribent medverkade Salander i sammanställandet av KSSS 100-årsbok, liksom i Nordens Båtar, han svarade också för ett flertal seglingsartiklar i Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Omkring 1950 fick han hand om Gunnar Mellgrens efterlämnade ritningar, vilket förmodligen blev upphovet till artikelserien i Till Rors. Förteckningen över Salanders konstruktioner ( som byggts) bygger på de uppgifter jag samlat, varvid uppgifterna före 1920 är de mest kompletta. Mina data har jämförts med Sjöhistoriska Museets förteckning över Salanders ritningar. Dessa är dock inte fullständiga, numreringarna går till 320 men antalet ritningar är nog bara hälften. Det är inte heller alltid möjligt att identifiera ritningarna med byggda båtar, och alla ritningar har inte resulterat i byggen, å andra sidan har i en del fall fler båtar byggts efter samma ritning.. SSHM i anmärkningskolumnen anger att ritning finns. Museiföreningen har naturligtvis även beträffande Salander lyckats åstadkomma förvirring i boken "Pionjärer vid Ritbordet" Där sägs: "Bland långfärdsbåtar är Harald Hammarstens Thalatta och Sheila, KSSS lottbåt 1946, goda exempel på hans konstruktioner. Den sistnämnda benämns 50 kvm Seefartscreutzer och vann Gotland runt i sin klass 1939." Det rätta förhållandet är att Hammarstens Sheila byggdes direkt åt honom själv 1947 och inte var någon lottbåt. KSSS lottbåt 1946 var konstruerad av Gustaf Plym och hade inget med Salander eller Hammarsten att göra, och vann naturligtvis inte heller Gotland runt så tidigt som 1939. Däremot var KSSS lottbåt 1939 konstruerad av Salander, en 50 kvm Seefahrtkreuzer. Denna vann bland åtta konkurrenter sin klass 1939. Förteckning över E Salandders konstruktioner Nedan visas några exempel på Erik Salanders konstruktioner.
	Särklasserna kom till på initiativ av SS Aeolus 1905-06. Regeln föreskrev för Särklass A max.längd 6,80, max lvl 4,50 och 30kvm. Särklass B hade maxlängden 8,30, max lvl 5,50 och 45 kvm. Regelns begränsningar av längden gjorde att båtarna fick en lådliknande form. Trots detta blev den populär inte bara på västkusten, utan särklassbåtar kom att byggas över så gott som hela landet.
AEOLUS-07 - SÄRKLASS A
	Under 1910-talet fick Salander många beställningar på större skärgårdskryssare, varav Aina här är ett exempel. Förutom 120:an Signe så ritade han 95:orna Gerdny/Kerma, Marga III, Gerdny och Hei III. Hans 75:or var: Ila, Dordi (med F Ljungström) Ale, Start, Kajsa, LÁiglon III, Gun och Anita. Av 55:or torde han ha ritat ett 20-tal. I Början av 20-talet när Estlander och Tore Holm tagit över som de främsta konstruktörerna, försvinner Salander nästan helt. Det var helt säkert inte bara så att han blev utkonkurrerad, utan byggandet av större skärgårdskryssare upphörde ju nästan helt i början av 20-talet Så marknaden försvann, Estlander och T Holm ritade ju också R-jakter, men här lyckades Salander aldrig få in en fot.
SK55 AINA -16
	. I början av 1920-talet så publicerar Salander ett flertal ritningar på motorbåtar i Till Rors. Detta var nog ett försök att finna en ny marknad för hans konstruktioner. Trots de ritningar som publiceras hittar jag i de register jag har tillgång till endast ett fåtal motorbåtar av Salander, så min bedömning är att antalet faktiskt byggda båtar inte kan ha varit så stort. Jag tycker inte heller att Salanders känsla för vackra linjer återspeglar sig i hans motorbåtskonstruktioner, vilket kanske bidrog till att framgången var begränsad.
MOTORBÅT 1924
	I och med Kryssarklubbens första konstruktionstävling 1925, som Salander vann med konstruktikonen Delfin, sedemera något modifierad utlottad som SXK-27, kan man säga att Salander gick mot en ny vår. Nu som konstruktör av långfärdsbåtar. Salander hade de följande åren flera framgångar i olika kostruktionstävlingar, och fick många beställningar på långfärdsbåtar.
DELFIN II 1927
	Thalatta byggdes åt den kände långfärdsseglaren Harald Hammarsten. Från början hade hon ej den mesanmast som syns på bilden här bredvid, den tillkom efter några års segling. Med Thalatta gjorde Hammarsten seglingar till Nordkap i Norge, och ned till Spanien, han besökte även Irland och Skottland H Hammarsten var så tillvida intressant att han var släkt med Tove "Mumintrollet Jansson" som har illustrerat några av hans loggböcker.
THALATTA 1930
	Int 5 M -klassen introducerades i Sverige i mitten av 1930-talet (icke på 1940-talet som Museiföreningen påstår) av Knud Reimers Båtarna var ju mindre - och därmed billigare - än 6:orna så klassen blev snabbt populär. Även Salander fick rita några båtar till klassen, förutom KSSS lottbåt här bredvid, ytterligare ett par stycken. Annars har jag inga uppgifter om att några båtar byggts efter Salanders konstruktion till R-regeln, några ritningar finns publicerade, men ingen båt torde ha byggts efter dem Salander är en ganska typisk entypsbåtskonstruktör, så tillvida att han bara konstruerar en sorts båtar. Först, särklassbåtar och enklare fenkölskonstruktioner, sedan skärgårdskryssare, på 20-talet först motorbåtar, och sedan långfärdsbåtar, vilket han fortsatte med livet ut. 5:orna var ett kort inte helt framgångsrikt mellanspel.
KSSS-38 INT 5M
	Iduna var den första båt som ritades helt efter Östersjöregeln, som hade antagits ett par år tidigare. Beställare var Gösta du Rietz, ett känt namn inom både KSSS och SXK. Ö-regeln fick mycken kritik i början, eftersom de första båtarna blev för veka.
Ö8 IDUNA 1941
	Gullveig III blev en av Salanders sista konstruktioner, och också en av de sörsta, 125 kvm och 20 tons depl.
GULLVEIG III 1951