Mitt Paris-Brest-Paris 1999 med Audax Clubs Nordiques

Av Lars Lindblad

Resan till Paris gick från Arlanda kl 07.30 med SAS Boeing 737 Flight No 573 till Paris CDG1. Med på planet var Holger Bjarnehag och hans sambo Christina Lampola, Leif Dovhammar, Anna Termine, Joseph Bruton och Michel Lanza. Till de första tre hade jag bokat biljett at biljett. Detta var andra gången jag skulle ställa upp i Paris-Brest-Paris. 1995 fick jag tyvärr bryta. Jag kände mig nu bättre uppladdad och förberedd för detta mitt andra PBP. Semester sedan början av augusti, 450 träningsmil sedan april, alla kvalifikationerna plus en extra 30-milare och en frivillig 100 milstur. Ny cykel, nya cykelkläder, Goretex-jacka, ny halogen-belysning med generator och batterier, pakethållare med cykelväskor fram och bak, reflexväst, verktyg, Hydrapack ryggsäck med 2 l påse och dubbla flaskställ. Cykeln var inpackad i en stor kartong. Inga problem med incheckningen. Planet kom i väg i tid. På resan ned serverades frukost. Vi skulle landa 10.05 enl. tidtabellen. När vi närmade oss flygplatsen CDG i Paris meddelade kaptenen att p.g.a. dimma och därav orsakade förseningar i trafiken kunde vi inte få landningstillstånd på 40 min och det skulle då bli problem med bränslet. Han beslutade därför gå ner på reservflygplatsen Bryssel och därifrån skulle vi åka buss till Paris.

Väl i Bryssel ville busschaffören inte ta med våra cyklar. De skulle inte få plats de ingick för övrigt inte i hans åtagande. Men SAS-representanten stod på vår sida och till slut efter omlastning av väskorna kom cyklarna med till Paris. Som kompensation för förseningen på ca 6 tim fick vi skjuts till järnvägsstationen Gare de Montparnasse. Där tog jag tåget tillsamman med Leif, Holger och Christina till Saint-Quintin-en-Yvelines. De andra resenärerna tog taxi direkt till hotellet. På tåget träffade vi ett annat gäng lett av Bengt Sandborgh från Fredrikshof som flugit med SAS-planet SK 575 kl. 13.05. Väl framme vid stationen hämtade Ingvar Hansson oss med sin folkabuss och körde oss till hotellet Climat de France i Guyancourt, där middagen väntade.

Paris
På söndagen förbereder vi cyklarna för besiktningen som skulle ske kl 12. Det var härligt sommarväder och vi cyklade i grupp från hotellet till starten Gymnase des Droits de l'Homme i god tid före. Avståndet var bara ett par km. Man skall ha med sig reflexväst, tre extra glödlampor, legitimation och nummerbrickan (la plaque de cadre). Vid besiktningen fick vi en extra cykelflaska, ett plastfordral att hänga om halsen, startkortet (la carte de route) och ett plastkort med magnetslinga (badge magnétique) för registrering av tider vid kontrollerna och målet. Samtidigt skulle man skriva under att man tagit del av reglementet för PBP. Att man också skulle skriva på startkortet missade jag. Ett misstag som sedan kom att kosta mig en timmes tidstillägg.

Efter besiktningen äter vi lunch på Café de l'Eglise i byn Berliot närmast hotellet och sedan gör Leif, Arne Hellman och jag en sight-seeing-tur till slottet Versailles. Det är öppet för allmänheten på söndagar men stängt måndagar. Vackert men fullt med folk. Vi ställer oss inte i kö för att komma in utan nöjer oss med att titta på anläggningen utifrån.

På måndagen är det Prologue. Nästan alla deltar. Vädret är fint och prologen går 30 km genom Guyancourt och grannkommunerna som hör till kommunkomplexet Saint-Quentin-en-Yvelines. Trevligt att se olika klubbar med färgglada cykelkläder. Vi får dryck och en T-shirt efter väl genomfört värv. Sedan bär det tillbaka till hotellet där vi kommer fram lagom till lunch omkring kl 12. På eftermiddagen hade jag tänkt vila och sova inför starten, men det blev inte så mycket bevänt med den saken.

Starten.
Jag äter en middag som arrangerats av ACP vid en av restaurangerna i stan nära starten. Sitter vid ett bord med kanadensiska cyklister. Vid 20-tiden får alla bråttom därifrån. Jag förstår inte varför. Starten går ju först kl 22. Men när jag så småningom kommer till startplatsen är kön 1 km lång. Där stod jag i 1½ h och avancerade långsamt fram medan jag pratar med en förstagångsåkare från Kanada. Flera funktionärer tittade på mitt startkort när jag kom fram till sportshallen och jämförde fotografiet med mig och någon satte ett grönt färgstreck på kortet för starten, men ingen sa att jag skulle dra igenom plastkortet för att få starttid, vilket jag missade. Först kl 22.50 kom jag i väg i den sista startgruppen. Före starten hölls tal av arrangörerna och stadens borgmästare och sponsor. Jag förstod väldigt lite av vad som sades men jag minns att vi höll en tyst minut för en avliden styrelsemedlem och att borgmästaren önskade oss lycka till och välkomna tillbaka till Guyancourt. Han nämnde också att PBP var ett av de få stora sportsarrangemang där det var fler deltagare än åskådare, en sak som jag tänkte mycket på när vi körde igenom alla byar på vägen med många åskådare som ropade "Bon courage!"

Starten går lugnt tillväga trots det stora antalet cyklister. Två MC och en organisationsbil kör före och eskorterar oss nästan ända fram till första kontrollen, Mortagne au Perche, 141 km från starten. Inga problem med pilningen av banan eller vägkorsningarna under natten trots mörkret. Pilarna hade en vit reflekterande spets och vid de flesta av korsningarna fanns det flaggvakter.

Första stoppet.
Efter några timmar på cykeln tyckte jag det var lagom att ta paus. Jag stannade i byn Chateâuneuf en Thymerais 82 km från start omkr. kl. 02.30.

Där träffar jag Bosse Sjögren som fått problem med baknavet och väntat en timme på hjälp. Tyvärr kunde jag inte hjälpa honom, men jag förstod att det skulle ordna sig trots den sena timmen. Jag fortsatte till Mortagne au Perche där jag var vid halv sextiden på morgonen. En kort rast för att fylla på flaskorna och sedan vidare tills det var dags för frukost eftersom jag ännu inte var så hungrig. Det var fortfarande mörkt vid halv sjutiden. Man skulle inte stämpla i Mortagne utan först i Villaines la Juhel 220 km från start. På vägen till Villaines sökte jag upp ett lämpligt kafé i en mindre by där jag åt en enkel fransk frukost med en skål café au lait och baguette med smör och marmelad. Nu är jag ute på den franska landsbygden. Mest jordbrukslandskap med dungar av lövträd.

Villaines la Juhe

Villaines ligger i departementet Mayenne i Loirelandet.. Gîtes är ett slags gästhus till uthyrning för turister.

När jag sedan kom till kontrollen Villaines la Juhel slapp jag köerna och kunde efter stämpling och vätskepåfyllning snabbt åka vidare. Vid Villaines var jag ungefär kl 9.30 och där träffade jag flera svenskar bl a Risto Sippola, Anna-Lisa Haavisto och Holger B. samt Ulf Sandberg från Skövde.

Fougères
Från Villaines till Fougères är det 83 km. Det går tungt uppför och jag växlar ner till max 39:26 men även detta är tungt. Backarna är långa och branta. Nerför går det undan i över 40 km/h. Jag vågar inte släppa på för fullt i kurvorna. Middagshettan är påtaglig. Tror att det är över 30° i vinden. Måste dricka mycket men vattnet i plastpåsen smakar inte gott; det är en bismak av kloramin från den nya påsen eller munstycket. Får lita på flaskorna där jag fyllt på med kolsyrat mineralvatten. I Gorron, 270 km från starten, har frivilliga satt upp en vätskekontroll med kalla drycker, kakor och frukt. Till kontrollen i Fougères kommer jag strax efter 14. Jag äter en god 4-rätters lunch för 50F och vilar en stund på en gräsmatta. Soppa (potage), förrätt, varmrätt och desert samt frukt smakade bra.

Utsikten från Fougère är magnifik. Jag beundrar denna.

Sedan bär det iväg till Tintiniac, den kortaste etappen i loppet, 53 km.

Tintiniac
Till Tintiniac, 356 km från Paris kom jag strax efter 19. Vägen till kontrollen går upp och ner i staden. Här åt jag middag och rastade. Lokalerna verkade slitna och det var stengolv och kakel på väggarna. Jag satte på mig armvärmare och långa cykelbyxor och tände belysningen innan jag körde från kontrollen 20.40. Målet var att komma till Loudéac för att sova där ett par timmar. Nu var jag inte så pigg längre.

Loudéac
Till Lodéac, 441 km från starten, kom jag omkring halv 2 på onsdagsmorgonen. Mörkret var inte så besvärande denna gången eftersom månen var uppe och belysningen med generator fungerade utmärkt även i backarna. Jag beställde väckning kl 4 och tänkte komma iväg efter frukost kl 5. Liggplastserna som heter "couchage" består av en skumgummimadrass och en filt. Jag sov bra i 2½ tim och kände mig någorlunda fräsch på morgonen. Såg en skymt av Solveig och talade med Anna och Josef som också hade övernattat där. Från Loudéac kom jag iväg halv sex. Vägen från Loudéac var vacker och omväxlande odlade landskap lövdungar och flera gamla byar med tjocka stenmurar, broar och medeltida kyrkor. Torg och murar är ofta vackert blomstersmyckade med blomsterkrukor. Jag passerar Corlay 474 km från starten men ser ingen kontroll. Jag fortsätter på vägen till nästa kontroll som heter Carhaix Plougeur dit det är 76 km från Loudéac. Solen gassar och jag kommer till Carhaix strax före 9 för frukost.

Carhaix-Brest

Sträckan Carhaix-Brest var minst 120 km lång och var loppets mest arbetskrävande sträcka. Höga och långa backar, flera byar att köra igenom farliga korsningar och en del starkt trafikerade vägar. För mig var det under dagens varmaste timmar och därför blev inte farten stor. Jag gjorde korta stopp efter de värsta backarna och kom till Brest först omkring kl. 16. Före Brest stannade jag på den stora hängbron och beundrade utsikten. Vid kontrollen träffade jag Holger som såg väldigt trött ut och hade kört omkull på natten. Han skulle sova en timme och sedan fortsätta ! Han frågade om jag varit inne på den hemliga kontrollen i Corlay 43 km från Carhaix, men den hade jag missat. Jag var mycket nöjd med att komma till Brest en halv timme före det att kontrollen skulle stänga och ringde hem från min mobiltelefon. Jag ringde även Leif som hade startat i 84-timmarsgruppen och kört om mig på vägen till Brest. I Brest åt jag en sandwich med skinka och ost, tog ett glas öl och blev intervjuad på franska av en journalist från tidningen Ouest France, den största lokaltidningen i Brest. Han frågade bl a varför jag åkte det här loppet och vad jag tyckte om Bretagne och Brest, vilka städer som jag tyckte bäst om på vägen till Brest m.m. Hans artikel kom in i följande dags nummer och hade rubriken "Les fous du vélo (Cykelns dårar)". Sedan bar det iväg efter 45 min intervju och paus tillbaka till Paris.

Returen till Paris
Efter Brest slutade cykeldatorn att fungera. Jag fick stanna och justera avstånd mellan magnet och givare och efter 20 min fungerade den igen. På återvägen till Paris körde jag om Anna och Joseph, åt middag på kontrollen Carhaix Plougeur och sov ett par timmar i Loudéac. På vägen till Loudéac hade jag först sällskap med Göteborgscyklisterna från Hisingens Cykelklubb och Ulf Sandberg, Skövde. Det gick i lagom takt så länge de cyklade, men när antalet "power naps" blev många och för långa, så tröttnade jag på att vänta, och körde ut ensam i natten till kontrollen i Loudéac. Det var kallt och fuktigt på natten så långa byxor, ärmförlänging och Goretexjackan sattes på. I Loudéac sov jag igen några timmar tills det var nästan ljust och efter en stor frukost för 60 F bar det iväg mot Tintiniac. På vägen dit hade jag sällskap en fransk cyklist som hette Eric från 84-timmarsgruppen, som hade sovit över i Loudéac. Vi stannade och fikade på den hemliga kontrollen efter Tintiniac, där jag för övrigt såg Leifs cykel och vi hade sällskap det mesta av vägen till Fougères. När de långa backarna kom kunde jag inte hänga med utan fick släppa. Fransmannen kom fram en halvtimme före mig till kontrollen kl 15.30, men väntade ändå där på mig där, så vi kunde komma överens om att skiljas åt. Han tänkte nu köra non stop till Paris. I Tintiniac fick vi en liten present i form av en kombinerad pennkniv och kapsylöppnare. Jag skickade också ett vykort hem från kontrollen, som hade en egen brevlåda och försäljning av kort, kuvert och frimärken. Jag planerade övernatta i Mortagne au Perche och utnyttja hela 90 timmarsfristen för loppet. Det var långt till Villaines la Juhel och jag kom nog dit närmare midnatt. Som present fick vi där ett frankerat vykort och en fin kulspetspenna. Jag skickade hem kortet. Här träffade jag Ulf Sandberg igen som satt och sov framför sitt vykort . En punktering p.g.a. genomslag försenade mig mycket p.g.a. mörker och trötthet. Jag åt sen middag i Villaines. När jag sedan kom till cykelhandlaren köpte jag ny slang och nya batterier till bakljuset. Jag förklarade att jag hade problem med trycket och trodde jag hade pyspunka, men cykelhandlaren bara pumpade upp däcket med kompressorn och sedan bar det iväg till nästa kontroll. Pyspunkan besannades under vägen och jag fick byta slang mitt i natten, vilket tog extra lång tid. Några engelsmän stannade och hjälpte mig som tur var. Jag blev mycket sömnig och fick stanna två gånger och ta "Power nap" för att ta mig till nästa kontroll. Det var fuktigt och kallt på marken, så jag saknade den där räddningsfilten, som jag hade med mig 1995. Men det gick att ligga på grusvägar några minuter med hjälmen som huvudkudde och Goretexjackan som underlag. Till Mortagne kom jag kl 4.45 och somnade där snabbt och sov till 7.30. Jag åt frukost och cyklade ifrån kontrollen bland de allra sista, eftersom kontrollen stängde 05.10. Nästa kontroll var Nogent le Roi, och till den hade jag sällskap först med en tysk Michael Wegand från Neu Isenburg och sedan med en fransman som brutit i Brest men ändå ville cykla sista sträckan till målet. (Jag var förvånad att han lyckats få med cykeln med TGV från Brest). I Nogent åt vi lunch bland de sista cyklisterna. Maten var nästan slut. Jag kom därifrån strax efter 14 och nu var det bara 67 km kvar till målet i Guyancourt. Tyvärr körde jag fel i något av vägskälen i Senonches och efter 11 km vid La Loupe upptäckte jag att jag var utanför kartan. En bilist som själv också var cykelmotionär visade mig rätt.. Snabbt tillbaka samma väg, men nu var det uppförsbacke. Felkörningen tog mer än en timme. I Senonches frågade jag en gendarme om vägen och fick eskort genom stan ut till den pilade banan mot Neuilly sur Eure. Nu gick det inte särskilt fort. Jag blev omkörd av flera cyklister, men jag såg också några cyklar som stod parkerade i byarna utanför barer och kaféer. Det var nog cyklister som brutit för nu var det så gott som slut med tiden för såväl 84-timmars som 90-timmarsgruppen. Till Elancourt kom jag kl 17, där en MC från ACP mötte mig. Han sa: "Vous allez à l'arrivée en temps. Ma tâche est de vous amener à l’arrivée" . Jag förstod att jag hade klarat loppet PBP och glädjetårarna kom. Vad jag hade kämpat!

Vägen till målet var nu inte lång men flera rödljus hindrade mig. Motorcykeln hade inga befogenheter som polis att stoppa trafiken, utan jag fick vackert vänta till grönt. I mål kom jag ett par minuter efter 18, där Ulf Sandberg troget väntade på mig. Jag var en av de absolut sista som kom i mål i tid. Banan var p.g.a. vägarbeten 32 km längre än uppgivna 1206 km i vägbeskrivningen och på grund av den sena starten, så kunde jag få en timme tillgodo. Jag var helt slut, men vilade upp mig så pass att jag kunde vara med på den gemensamma middagen för svenskarna på hotellet kl 21. Jag hade klarat loppet utan skador bortsett från ett litet sittsår i baken.

Sammanfattning
Att deltaga i och fullfölja Paris-Brest-Paris var för mig ett spännande cykeläventyr. Årets PBP var välorganiserat av ACP och FFCT och bättre än 1995. Kontroller och matservering, vägmärkning, service, eskorter och information fungerade bra. Enda anmärkningen jag har var starten. Där kunde man kanske ha ordnat det lite smidigare med fler startgrupper och ordentligt ordnad starttid och stämplingskontroll. Information om vad man skall vänta sig vid en s.k. hemlig kontroll borde ha varit tydligare och utförligare. I Corlay såg jag en grupp cyklister till höger om vägbanan och två MC, men jag såg ingen skylt som sa att det var kontroll eller att det var obligatoriskt att stanna för PBP-cyklister. Jag for därför förbi denna folksamling utan att veta om det var en kontroll eller en olycka.

Fransmännen var hjälpsamma och vänliga. Många hade satt ut gratis mineralvatten och kaffe till passerande cyklister. Utefter banan var det många åskådare som hejade på oss och applåderade.
För att klara PBP måste man ha bra utrustning och vara väl förberedd mentalt och fysiskt. Man måste under banan hushålla med tiden så att man också får tid att sova. Bra är om man kan cykla fort där det går. Backarna är många, långa och branta, vilket man måste träna mycket på hemma. Det är svårt att cykla tillsammans med någon utan att förlora tid. En genomgång av kartan och körsträckan är viktig före loppet så att man eliminerar risken för felkörningar. Endast nya däck och slangar bör användas. Jag förlorade minst en halvtimme på att använda en tidigare lagad slang. Att glömma signera startkortet är ju onödigt att skaffa sig tidstillägg på. PBP99 är en upplevelse som jag sent kommer att glömma.